brottmans

numera får ni kalla mig miss. klantig! jo, det va nämligen så att jag imorse gjorde världens vurpa påväg till bussen mellan dom båda täby-stationerna. jag måste ha sett ut lite som bambi på hal is, om nu någon såg mig vilket jag hoppas på att dom inte gjorde. det var iaf så att jag gick den vägen som jag alltid brukar gå och vanligtvis tar jag en genväg som går genom en liten gräsplätt, eller ganska stor gräsplätt egentligen men whatever. marken var täckt med ett tunnt lager pudersnö och jag tar kanske omkring sex steg men sen, på sjunde steget tappar jag balansen totalt, mina underbart idiotiska skor tappar fästet med marken och jag flyger baklänges och landar med en duns på ryggen där huvudet snabbt följer efter och landar på den hårda isen. telefonen som jag pratar med pappa i flyger iväg och jag reser mig upp snabbt i hopp om att ingen såg. dessvärre inser jag att jag hade ondare än jag trott. jag kunde inte andas! ingen direkt rolig känsla, det kändes liksom som att allt låste sig. jag kippade efter luft några gånger och tillslut så återfick jag luften. riktigt obehagligt och huvudet verkar ha fått sig en liten smäll det också. har nämligen haft en ihållande huvudvärk hela dagen. den vill liksom inte släppa så blä på det men ska faktiskt hoppa i säng nu så att den dumma värken är borta tills imorrn då jag måste vara på topp.

så, godnatt gott folk, sov gott och var försiktiga med vart ni går!