saknad!
orkade faktiskt ingen blogg igår och även den här gången finns det en anledning. En självklar anledning till och med. Min katt, som jag har haft så länge jag kan minnas blev överkörd igår och överlevde inte. Så mycket mer behöver jag kanske egentligen inte berätta. Ni kanske förstår att jag inte orkade skriva om massa glada saker så eftersom att dom flesta tankarna ändå ledde till någonting negativt. Men även om det kommer kännas tungt och jobbigt ett tag så måste man fortsätta kämpa, jag vet att jag har kämpaglöden inom mig, jag har använt den ganska många gånger när jag tänker efter för just under 2008 har jag mist väldigt många individer som har betytt väldigt mycket för mig.
Att förlora någon känns alltid väldigt jobbigt och tungt men på något sätt tror jag ändå på teorin att "tiden läker alla sår", visst, saknaden kommer alltid att finnas där men den kommer minska för var dag och tillslut kommer personen, katten eller marsvinet, you name it, vara ett minne i våra hjärtan. Ett positivt minne som man kan gå tillbaka till och på nytt minnas alla glada stunder man faktiskt fick uppleva tillsammans med den man älskade men ändå fortfarande älskar. Självkart kommer det komma perioder som inte alltid upplevs som positiva. Det är då man tröstar varandra, man kan söka sig till dom som faktiskt fortfarande lever och dom man håller hårdast. Jag kan faktiskt med säkerhet säga att man alltid har någon som man kan lita på. Det kan vara familjen, en kompis, en pojkvän/flickvän, vad som helst men jag lovar att man aldrig är ensam trots att det kan kännas så! Jag vet att jag klarar det här och med hjälp av min envisa så kommer jag klara det här utan tvekan och när jag gör det kommer jag att vara stolt över mig själv.
Jossan is back on track so watch out!! ;)
Att förlora någon känns alltid väldigt jobbigt och tungt men på något sätt tror jag ändå på teorin att "tiden läker alla sår", visst, saknaden kommer alltid att finnas där men den kommer minska för var dag och tillslut kommer personen, katten eller marsvinet, you name it, vara ett minne i våra hjärtan. Ett positivt minne som man kan gå tillbaka till och på nytt minnas alla glada stunder man faktiskt fick uppleva tillsammans med den man älskade men ändå fortfarande älskar. Självkart kommer det komma perioder som inte alltid upplevs som positiva. Det är då man tröstar varandra, man kan söka sig till dom som faktiskt fortfarande lever och dom man håller hårdast. Jag kan faktiskt med säkerhet säga att man alltid har någon som man kan lita på. Det kan vara familjen, en kompis, en pojkvän/flickvän, vad som helst men jag lovar att man aldrig är ensam trots att det kan kännas så! Jag vet att jag klarar det här och med hjälp av min envisa så kommer jag klara det här utan tvekan och när jag gör det kommer jag att vara stolt över mig själv.
Jossan is back on track so watch out!! ;)
Kommentarer
Trackback
